Mycket tack vare Hobbe och Linum, deras kärlek, orkade jag kämpa på. Jag var beroende av dem och de av mig. Det går nästan inte att förklara hur stark kärleken är mellan djur och människa. En relation utan gränser. De älskar dig oavsett hur du mår, klär dig, vilket humör du är på och vilket läge du befinner dig i livet.
Linum hade alltid blåa dagar, hans livslust var enorm, han utstrålade alltid glädje och var nyfiken på vad dagen hade att erbjuda. När jag mådde väldigt dåligt gick jag ut till honom och satte mig lutandes mot väggen i hans box. Där njöt jag av när han tuggade på sitt hö, ett underbart ljud som fick mig lugn och glömma verkligheten en stund. Hos Linum var jag trygg där kunde ingen komma åt mig. Otal är de timmar som jag tillbringade där inne. Jag sög i mig all hans värme det tinade upp min frusna själ. Jag pussade och kramade om honom, detta var en livslång kärlek som inte hade någon botten. Det är mycket enklare att älska ett djur än en människa. Tack älskade Linum!
Hobbe dök upp i mitt liv 1997 precis när jag hade köpt ett eget hus. Genom åren har vi svetsas samman och ingenting kan sära på oss. Han kom som en räddande ängel för att jag skulle orka med livets påfrestningar. Han har skyddat mig från både det ena och andra. Det är Hobbe och jag mot världen. Fast att jag har flyttat många gånger till olika platser i vårt land, har han till fullo accepterat och anpassat sig efter situationen. Många gånger har jag bett honom om ursäkt för vad jag har ställt till med. Jag ber honom förlåta mig och att han ska stanna kvar där jag är. Tack älskade Hobbe!
Efter två år med helt meningslös terapi hade jag turen att få komma in på vuxenpsyk i Mariestad. Helt plötsligt var jag inte en i mängden som skulle avverkas så fort som möjligt och ge plats för nästa patient. Här fanns det tid som var avsedd för mig. Jag hade också tur att få träffa en underbar psykolog med en gång. Äntligen tog någon tag i min ryggsäck. Här fick/får jag det motstånd jag behövde/behöver för att förstå hur jag egentligen mådde/mår och varför. Här blev jag tvungen att sätta ord på mina känslor, tankar, funderingar och vad jag kände. Direkt fick Wivianne min tillit, respekt och värme. Nu satt det en psykolog framför mig som vågade säga sanningen, hade skinn på näsan och fick mig att tänka i andra banor. Hon klarade/klarar av att utmana mina snabba tankar och tillfredsställa mitt behov av en munfajt. En psykolog med kunskap och insyn hur livet kan te sig. Hon såg igenom min mask, mitt spel och såg en människa som var förvirrad. Utan hennes insats hade jag inte levt idag. Tack älskade psykolog!
Tragiskt nog fick jag ta bort Linum i oktober 2007 pga av skada. En av de värsta dagarna i mitt liv! Som tur var fick jag låna Prisa av min f.d svärmor. Jag kände att Prisa var ett bra alternativ för vi kände redan varandra från min tid i Östersund. Jag har varit med när hon fått sina tre sista föl. Prisa har bl.a används som avelssto. Prisa fick mig att må bra och hennes närhet fyllde mitt behov av att vara nära detta ståtliga djur. Återigen blev jag trygg med ett djur. Det finns ingenting som luktar så gott som en häst. Prisa lugnade min orolighet och fick mig att slappna av. Även när jag mådde dåligt värmde hon mitt hjärta med sin kärlek och närvaro. Tack älskade Prisa!
Tack älskade Nina för att du tog emot mig med en varm öppen famn, trots mitt mående och diagnoser. Du är den mest underbara människa som jag har mött på min stig genom livet. Vi hade inte sett varandra på över 35 år och inte heller haft speciellt mycket kontakt. När jag fann dig på facebook var min lycka total, helt plötsligt fanns du i mitt liv igen. Du fyllde ut det hål som du lämnade kvar i mig, när du och din mamma flyttade ifrån Wassbacken. Du är den vän som jag alltid har saknat. You never gonna be alone. Jag älskar dig!
