Jag vill på denna sida förklara mer om bipolär sjukdom och adhd. Jag är väldigt trött på att möta och läsa om människor som lever med en total okunskap om dessa diagnoser. Trots att många av dem inte ens vet vad de innebär har de ändå åsikter och sin egen uppfattning. Det är lättare att hålla fast vid förutfattade meningar än att söka efter sanningen. I alla åldersgrupper hör man hur människor använder orden damp och adhd. Så fort någon är annorlunda, energisk eller för dagen inte populär hos vissa individer, hör man hur folk säger: "Du har ju damp, hon/han har damp mm". När man inte vet vad dessa begrepp betyder ska man inte heller yttra dem. Människors rädsla och påtvingade åsikter om psykiska diagnoser försämrar de drabbades livskvalité. Bakom varje diagnos finns en människa av kött och blod. Ofta behandlas vi som mindre vetande, störande, konstiga och vi tillhör en svart obehaglig grupp i samhället. Men kom ihåg en sak. Vi är inte dumma i skallen så behandla oss inte som barn. Informationen har jag hämtat på 1177:s hemsida.
Denna bok är skriven av Vanna Beckman.
"Adhd är en förkortning av engelskans "attention deficit/hyperactivity disorder". Om man har adhd har man så svårt att koncentrera sig, sitta still och hejda sina impulser att det skapar problem i vardagen. Man handlar direkt när en tanke dyker upp. När man har adhd fungerar inte vissa funktioner i hjärnan som vanligt, framförallt brukar man ha problem med att planera och organisera. Orsakerna är inte helt kända, men forskring talar för att ärftlighet spelar störst roll".
Det finns olika symtom som kan kopplas till adhd. Jag nämner några av dem. "Svårt med att hålla kvar uppmärksamheten, kontrollera sina impulser, vara lagom aktiv, hetsigt humör och trots, psykiska problem som ångest, stark oro eller depression. En funktion som kan vara nedsatt är förmågan att samla energi och motivation för en uppgift som inte känns spännande eller utmanande. Även om uppgiften är viktig kan man ha svårt att koncentrera sig".
"För att hjärnan ska fungera väl måste nervimpulser snabbt kunna överföras från en nervcell till en annan. De ämnen som ansvarar för att detta sker kallas signalämnen. Varje signalämne har sin speciella betydelse för olika aktiviteter i hjärnan. De ämnen som är viktigast vid adhd är dopamin och noradrenalin. Om det finns för lite av dem eller om de fungerar dåligt i vissa delar av hjärnan, skapar det problem som är typiska för adhd. Adhd går inte att bota men det finns olika sätt att underlätta vardagen. Adhd finns i alla kulturer och i alla sociala skikt".
"De barn som har svårt med uppmärksamhet och koncentrationen är sällan överaktiva utan snarare oföretagsamma. De kan ha ett drömmande beteende. Om man har adhd blir man lättare störd än andra av vad som händer runtomkring, de kan då beskrivas som dagdrömmare. Ofta kan man sitta i egna tankar och inte riktigt vara närvarande i det som sker. Det är mycket vanligt att barn och ungdomar med adhd är ängsliga, osäkra och saknar tilltro till sin förmåga och det faktum att de kan vara uppskattade. En del döljer det genom en tuff framtoning, en del är tillbakadragna och osäkra. Vissa utvecklar till och med en depression, en del lider också av en stark oro eller ångest inför vissa saker. Att lida av ångest eller depression förstärker de koncentrationssvårigheter som man redan har".
"När ungdomar med adhd själva har beskrivit sina känslor, berättar många om en känsla av inre oro, en otålighet och otillfredsställelse som de inte riktigt förstår eller kan påverka. De har svårt för att upprätthålla energin om uppgiften inte är väldigt motiverande. Istället dras man till sådant som ger en snabb tillfredsställelse utan stor ansträngning".
Denna bok är skriven av Vanna Beckman och Tom Fahlén.
"Bipolär sjukdom innebär att man i perioder är antingen manisk eller deprimerad. När man är manisk kan man förlora omdömet och bete sig på ett sätt som skapar problem när det gäller t.ex relationer, arbete och ekonomi. När man är deprimerad kan allt kännas svårt och man kan förlora livsglädjen. Mellan perioderna av sjukdom brukar man må bra och kan ofta leva som vanligt. Det är vanligt att man blir sjuk för första gången i tonåren. Risken att insjukna är större om man har en nära släkting som har sjukdomen.
Under en manisk period är det vanligt att man är överdrivet upprymd, överaktiv och har ett extremt stort självförtroende. Man kan också lätt bli irriterad och vissa behöver mindre sömn. När man är deprimerad känner man sig ofta nedstämd, har svårt att koncentrera sig och har dåligt självförtroende. Det är vanligt att man får sömnbesvär och minskad eller ökad aptit. Ibland kan man ha maniska och depressiva symtom samtidigt. Bipolär är en av de tidigaste beskrivna sjukdomarna. Redan 400 år före Kristus beskrev den grekiske filosofen Hippokrates tillståndet som melancholia och mania. Sjukdomen är vanlig men fortfarande okänd för många.
Både arv och miljö är viktiga orsaker till att man får bipolär sjukdom. Arvet har större betydelse än vid många andra psykiska sjukdomar. Det har visats sig att ärftligheten har avgörande betydelse för om man ska få sjukdomen. Ofta är det någon stressande livshändelse som orsakar en ny sjukdomsperiod. Med tiden tycks yttre påverkan få allt mindre betydelse och sjukdomsorsakerna återkommer oftast spontant utan synbar orsak. Många andra omständigheter som personlighet, långvarig stress, kroppsliga sjukdomar och omgivningens sätt att reagera kan påverka sjukdomen på lång sikt. Sjukdomen är lika vanlig i hela världen och förekommer hos människor i alla socialgrupper. Man brukar insjukna första gången när man är 15 och 30 år, ofta i tonåren.
Det är vanligt att sjukdomen börjar med en eller flera depressioner. Det kan då vara svårt att veta om man fått en vanlig depressionssjukdom. Om man har börjat få depressioner i unga år är det däremot vanligast att depressionssjukdomen senare övergår i bipolär sjukdom. Om man får en svår mani kan man bli så uppvarvad att man tappar omdömet. Man kan också bli så aggressiv att man blir farlig för sig själv och andra. Vid depression finns risk för självmordsförsök och självmord.
Att få diagnosen bipolär sjukdom kan väcka blandade känslor. Ofta har man besvärats av humörförändringar i flera år och i en sådan situation är det för det mesta en lättnad att få en sjukdomsdiagnos. Man kan känna det som att man äntligen blir förstådd och situationen blir mer hoppfull. Det kan också vara svårt att acceptera att man har fått en livslång sjukdom".
Råd till anhöriga: "den som är manisk är inte plötsligt en annan människa, utan sjuk. Visa respekt. Behandla inte den sjuke med tillrättavisande tonfall som om du har att göra med ett barn, som saknar uppfostran. Den som är manisk tänker ofta snabbare än du själv, saknar inte uppfostran och låter sig inte övertygas av motargument".
Jag vill berätta om en av mina egna ergarenheter som tillhör bipolär sjukdom. Jag fick en pärm när jag gick på bipolär skola. Det var min läkare på vuxenpsyk som höll i lektionerna.
Med hjälp av pärmens innehåll har äntligen flera av mina frågetecken raderas ut, jag har funnit svar på varför situationer har uppstått, funderingar, skuldkänslor, frustration, dåligt samvete, anklagelser, uppgivenhet mm. Den problematik jag alltid känt och burit med mig under många år, fanns det svar på i denna pärm. Jag har ofta ställt mig frågan, varför kan inte jag älska utan bara bli kär?
Ett kapitel i boken heter: Sex och förbindelser.
"Problemen kring förälskelser vid bipolär sjukdom är många. Två kan vara viktiga att ta upp. För det första, hur ska man kunna avgöra om man är intensivt förälskad utan att vara manisk eller om förälskelsen är ett symptom på en manisk period? För det andra, om man har börjat bli manisk och är förälskad, vad ska man göra då?
Den första frågan är densamma som vid andra förfrågningar som kan vara ett tecken på en begynnande mani. Utnyttja de spanare som finns, lyssna på andra som står dig nära. Den andra frågan är lik dem som handlar om andra emotionellt intensiva situationer. Man måste försöka skjuta upp, avvakta och inte just nu ta initiativ till sådant som ökar de känslomässiga upplevelserna, med risk för att manin blir svårare. Snabba beslut om att flytta ihop eller göra en resa måste undvikas. "
Dessa två problem blir så uppenbara för mig, självklara, avslöjande, fruktansvärt riktiga och sanna. Jag har kastat mig in i förhållanden utan att ens reflektera över vad jag känner, snabbt kär men lika fort har den känslan försvunnit. När manin har gått över är förälskelsen som bortblåst. Jag har sugit tag i den första känslan för att snart upptäcka att kolsyran är borta och drycken är avslagen. Snabbt förvandlas allt som jag först kände, till ren avsky och gör mig illamående när jag tänker på den andra personen, rent av äcklad och alltihop står mig upp i halsen. Låter säkert hemskt men den bittra sanningen brukar inte vara tilltalande eller glamorös. Jag har inte gett mig tid att känna efter vad jag egentligen känner och vad jag vill. Eftersom känslan pendlar i takt med hur manin kommer och går, så kan jag vara kär ena dagen men nästa dag är känslan tom och ångerfylld.
Inte förrän nu så vet jag varför jag upplevt denna situation gång på gång och trott mig vara kär. För mig har det ju varit en "vardag" och levt i den tron att jag är helt hopplös som inte kan älska. Dessutom är jag ju proffs på att stänga av alla känslor, bara kör på som en robot. När jag tänker på de två senaste seriefigurerna i mitt liv, känner jag avsmak och ångest. Jag har aldrig låtit känslan växa fram inom mig. Nu vet jag att känslor måste få gro i sin takt, ta sin tid att bilda starka rötter, knoppas för att till sist blomma ut när den är färdig, full av starka färger och kärlek, äkta kärlek. Där två människor växer ihop och blommar ut tillsammans. Slokar den ena så vattnar den andra med kärlek, förståelse, ödmjukhet, respekt och med alla sina sinnen öppna. Jag vet att många bipolära har upplevt precis samma sak och kanske fortfarande gör. Via min blogg har jag fått många mail där de berättar sin historia och där de tackar för att de äntligen förstår varför och hur de har hamnat i diverse situationer.
Jag går inte in djupare än så i dessa diagnoser. Båda diagnoserna kräver medicinering och proffessionell hjälp, de är kroniska sjukdomar.
