Sen jag släppte min andra bok har mitt liv och humör pendlat upp och ner. Numera är inte mina svackor lika svåra men de kommer ibland på återbesök. Men i lindrigare form, färg och djup. Bara för att jag äter mediciner, adhd och bipolär sjukdom, försvinner varken mina maniska perioder, depressioner eller ångest. Jag vill inte måla upp en bild som kan indikera att jag numera är befriad från dessa problem. De påverkar mig fortfarande i vardagen och kommer att göra så resten av livet.
Denna sommar njöt jag verkligen av solen och värmen. Varenda lediga sekund tillbringade jag i min solstol. Jag flyttade hit 2006 och under alla dessa år har jag inte ens varit i närheten av att sitta ute i det fria, inte på detta fantastiska sätt. Förra sommaren satt jag helst i skuggan, fullt påklädd och kände mig obekväm. Men nu bar jag linnen, piratbyxor och gick barfota vilket gjorde att jag blev solbränd. Det konstiga är, trots att jag inte har solat på väldigt länge så brände jag mig bara lite på näsan.
Jag fick psykbryt, panik ångest och önskade att jag inte längre existerade. Men jag kunde ändå njuta av sol, värme, fåglar, blommor och allt annat som hör sommaren till. Jag tog varje tillfälle i akt för att ladda cellerna i kroppen. Egen tid, min tid, mitt liv. Faktum är, så här bra har jag inte mått sedan dagen innan Hammerfall konserten förra året, den var i slutet på juli.
Jag klarade inte av att skriva, rita eller måla men jag fann en annan sysselsättning som ändå stimulerade min kreativa sida och behov. Mina nya redskap blev nål och tråd. Jag började laga gamla kläder, sy i dragkedjor och gjorde om vissa detaljer på bland annat byxor. Med hjälp av dessa verktyg blev kläderna som nya, kläder som jag inte har använt på hur många år som helst. På detta enkla och billiga sätt fick jag en större garderob.
Tänk vilken skillnad. Jag kände mig mycket piggare, fräschare och gladare. Från tidig morgon till framemot 18 tiden mådde jag hur bra som helst. Jag var harmonisk, lugn och trygg i mitt inre, stark i själen och fri i sinnet. Varje kväll kom ändå ångesten krypande. Den smög sig på mig och den svarta ängeln viskade i mitt öra: Du har inte gjort något nyttigt idag. Till en början fick jag dåligt samvete. Jag försökte analysera varför den dök upp ungefär vid samma tid, dag ut och dag in. Men sen hörde jag de ord som en vän sa till mig när jag berättade för henne om ångesten. Hon sa, lär dig leva med den, acceptera att den kommer och gör det bästa utav det. Hitta ditt sätt att hantera ångesten, vilket annat val har du? Så istället för att sitta där och må dåligt, anklaga mig själv och slå ihjäl en massa timmar, fann jag mitt sätt att bemöta den på.
Jag sa till mig själv. Du lever i dåtid. Bara för att det är sommar så behöver du inte vara uppe alla dygnets ljusa timmar. Du behöver inte tvinga dig att njuta av kvällen bara för att man ska. När jag kände att den var på gång tog jag min medicin och hoppade i säng. Det spelade ingen roll om klockan var 18 eller 22. Jag var väldigt lyhörd inför detta. Jag mådde betydligt bättre av att gå och lägga mig än att kämpa emot. Jag sov bort ångesten, vaknade både pigg och glad. Jag fann det sätt som passade mig. Jag behöver inte passa in i någon mall, känna krav eller ta hänsyn till någon annan. Jag lever fortfarande efter den principen, kvällsångest är lika med sovdags.
Jag har under två månader arbetstränat på en ny plats. Jag har jobbat tillsammans med några underbara människor på kyrkan här i byn. Ett mycket varierande yrke, vilket man kanske inte tror om man inte har upplevt det själv. Jag har fått varit med om allt från att köra in en kista i kyrkan till att ha gofika varje torsdag. Stora kontraster. Ett jobb som passar mig alldeles ypperligt, jobba ute och med kroppen, helt perfekt :) Mina arbetskamrater är hur goa som helst. Jag har fått känna på hur det är att jobba i en grupp som fungerar på alla sätt. Det har jag inte gjort sedan jag slutade på Saab år 2002.
Tack vare mitt bokförlag, Framsteget, fick jag mig en spark i baken. De har valt ut att min bok, "Att alltid känna sig ensam", är månadens bok i fokus. De har gjort ett jätte jobb med att skicka ut information om boken till över 50 stycken olika ställen, där man arbetar med människor som har någon psykisk diagnos. En otroligt stor grej och vilken jätte bra reklam för mig! Deras val gjorde att det började klia i skriv tarmen. Nu ska ord bilda meningar för att bli till en komplett bok, nämligen fortsättningen på "Maria flörtar med sitt öde."
Igår fick Mimmi Hjortmyr, tjejen som har gjort båda mina tidigare omslag, reda på titeln. Jag valde mellan två men eftersom jag redan nu vet hur historien ska sluta, föll sig valet ganska enkelt. Som vanligt har Mimmi fått helt fria tyglar :) Så, nu har papper och penna kommit fram. Jag har ca 15 kapitel klara. Ska försöka ge ut den någon gång mellan februari och april. Antagligen släpper jag den bara som e-bok för dagens människor läser hellre en bok via datorn än att ha en stående i bokhyllan.
Back on track! :D
