Jag skriver nu på den andra boken som tar vid där "Maria flörtar med sitt öde" slutar. Det känns lika spännande och roligt denna gång. Jag vet inte hur många kapitel det blir men så länge det finns ord kvar kommer jag att fortsätta. Det kanske blir en tredje bok om Maria. Det beror på hur lång historien blir och hur många sidor som skapas.
Denna gång har jag gjort precis tvärtom. Istället för att skriva i den ordning som kapitlen ska vara har jag börjat med slutet. Men ska nu styra upp det hela och börja från start.
Jag ska hålla upp ett par veckor innan jag sätter mig ner med penna och block. När jag är klar med en bok känner jag mig helt utmattad och har svårt att finna ord, ro och vilja. Det blir en stor tomhet efter en sådan urladdning. Under några veckor kommer ångesten att dunka mig i bröstet. Jag är dessutom ganska tråkig under skrivandes gång. Mitt humör förändras och ju närmare den stora dagen kommer blir jag stingslig och lätt irriterad. All fokus går åt till boken och jag får tunnelseende. Jag stänger mig inne och blir asocial. Men när pocketboken är ute på marknaden kan jag slappna av och ta till mig allt som det innebär.
Jag hoppas att boken ger mig tillfällen att få hålla föredrag inför olika grupper. Det är en utmaning som jag fullkomligt älskar.
